Kjolhängare

Vad konstigt!! Har i dag kasserat en hel massa kjolhängare. Ni vet den där sorten med en fjäder som reglerar omfånget. Varför är hängarna plötsligt för korta, varför ramlar kjolarna av??

Vackraste blomman.

Jag undrar om inte penséerna tar priset.

Väderleken.

Kl. 08:30. Himlen är blå som svenska flaggan. Det är midsommardag.

Kl. 11:00. Vita ulliga moln seglar omkring mot det oändligt blå.

Kl. 13:00. De vita molnen har fått en grå nederkant.

Kl. 14:30. Vi ser att man får regn på andra sidan älven.

Kl. 15:30. Växlande molnighet, svag varm vind.

Kl. 17:30. Ett ljumt tätt sommarregn faller rakt ner från ett mörkt moln, lokalt över oss.

Kl. 17:45. Blå himmel igen.

Kl. 23.00. Solen går ner i nord-nord-väst.

Vi har ett helt normalt sommarväder. Inga klimatförändringar så långt ögat ser och så långt våra känslor kan leda oss denna paradisiska junikväll.

Vågar man uttala önskningen att kommande generationer får vara med om detta.

Midsommar.

I radion har diskuterats vad midsommar egentligen heter.

Jag vet, MESSMÅN.

Ljuvlighet.

Bekänna färg.

Nu ska jag bekänna färg.

Jag har gjort det fulaste broderiet i världen.

Kan någon slå detta?

Jag kallar det för: Visuell metafor.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Välkomna

Nu går dom här igen utanför vårt köksfönster. De är våra sommargäster och är mycket välkomna.

Snopna.

Nu blev dom nog snopna!!!
Irländarna röstade nej till Lissabonfördraget.

Det är härligt att se att ett litet land fortfarande kan sätta stopp för denna oerhörda ångare som är EU. Man ansåg i Irland att man visste för lite vad det handlade om. Det gör vi väl de flesta av oss, antar jag, och de flesta har också lotsats till att inte längre kunna ha någon egen liten privat åsikt av betydenhet.
Är det bra eller dåligt, jag vet inte ens det!!!!!!!!
Skrämmande känns det ibland.

Elda med ved.

Den ena av de sex björkarna, som planterades av Stina och Per år 1947, har levt sitt liv. De ska nu bli värme åt deras barnbarn och barnbarnsbarn.

Men den som ska sköta vedkaminen tycks inse att det återstår åtskilliga insatser innan varje vedträ brinner värmande.

Björn-iden.

Vi såg två björn-iden.

Det första var byggt av en hona.

Hon ville ha det riktigt varmt och mysigt för sina väntade ungar.

Därför valde hon en myrstack. Inne i den gamla stacken kunde hon gräva sig ned och forma en rundning som passade hennes krumma rygg. I sin mjuka varma famn kunde hon vårda ungarna.

Det andra var använt av en hane.

Inte alls så mysigt, mera hårt och dragigt.

Hanen hade en svår klättring till sitt vinterhem

men båda hade tillgång till blåbär som sista skrovmålet.

Äventyrsdag.

Kallelse gick ut i byn. Tommy skulle visa oss björn-iden.

Det första var lätt tillgängligt.

Det andra nådde vi efter mödosam klättring.

Amerika

TV visade i kväll ett program om religiös fanatism i Amerika.
Skrämmande att det landet ska vara så betydande för oss, att så mycket kommer därifrån och förvillar oss. Fanatism är farligt i alla former och speciellt religiös fanatism. Bevare oss!!!

Löftadalen

Mina tankar är fortfarande kvar i Löftadalen. Den fina folkhögskolan, som Broderiakademin ibland lånar för roliga kurser. Den här utsikten från studiesalen är ibland alltför distraherande för en landkrabba.

Mina vänners bloggar.

Hade mycket att läsa om vad som hänt på mina favoritbloggar när jag kom hem.
En utmaning hade hamnat på en rolig och innehållsrik blogg. (se Långt borta och nära). Jag blev nyfiken på
vad som månne står i min närmaste bok, på sid.123 efter femte meningen.

Där stod: "Uschkin, uschkin"
sade Pusjkin.
"Oj, oj!"
sade Tolstoj.
"O vekov!"
sade Tjekov.
"Det är för djävski!"
sade Dostojevski.

Det var Alf Henrikssons kommentar till Den sorgsna ryska litteraturen.

Snön är väck.

Återkommen från resan mötte mig denna underbara syn.