Vänskap

Hade i går besök av en mycket god vän. Vår vänskap började på 1970-talet.
Någonstans har jag läst:
Vänskap är som skuggan mot kvällen,
den växer tills solen går ner.

Upplevelsen i natt.

Sommarnatt. Blickade nästan rakt uppåt där jag stod i fönstret, som vetter norrut, eller åtminstone mot nordnordost.

Solens allra första ljusning uppenbarade tunna vita molnslöjor som ett stilla vitt norrsken.

En ensam stjärna blinkade. Klockan var 02:05.

Om det varit dag hade jag nog inte sett de tunna slöjorna, de belystes underifrån av ljusningen.

Efter en halv timme var stämningen över, himlen var utan fästen för blicken. Stjärnan kunde jag inte längre se, horisonten var svagt orangefärgad.

Visste att dagen skulle bli varm. Måste sova vidare.

Stilla söndag.

Himlens slussar - som man säger - har varit vidöppna i dag. Åskguden har åkt fram och tillbaka över oss. Dagen har passat för korsord och fritt broderi, en rätt behaglig sysselsättning om man har förmåga att acceptera rådande förhållanden. Och det har jag !!!! När kvällen nu kommit stiger dimman över älven och åkrarna. Allt känns lagt till ro efter en stor ansträngning.

Från mitt fönster.

Från vardagsrumsfönstret har jag ständigt skiftande utsikt.

Ibland kan det se ut så här.

Semester.

Trängseln var stor. Ibland kände man sig ganska nedtrampad.

Sommarnatt.

Utflykt.

Adelborgmuséet i Gagnef visar en rolig sommarutställning.

Väl värd ett besök.

Vågar dock inte visa bilder eftersom jag inte vet hur BUS skulle reagera.

Visar egna blommor i stället eller varför inte Dalarnas egen landskapsblomma.

Vi har ju varit på besök så nära mitten av Dalarna man kan komma.

Pioner.

Sommaren bjuder på sitt överdåd.