Höstjobb.

Är hösten redan här? Jag känner i alla fall att arbetsglädjen inför vad vi ska för oss i konstföreningen har infunnit sig. Nya tag inför kommande uppgifter. Har i dag gjort en installation klar. Den är gjord av svartmålade pärtor, sammanfogade med kedjor och dekorerade med virkat i lin. Låter nog ganska förvirrat. Om jag sedan säger att skapelsen ska hänga i ett träd i järnvägsparken, så blir det nog inte bättre. Kommer att visa efter Hälsoveckan, för det är där jag ska medverka. Har också färgat ett lakan i en lysande röd färg. Träden i parken ska dekoreras med rosetter.

Avsked

I dag har vi tagit farväl av Morbror Martin under det vackra konstverket i Korsets Kapell i Karlstad.

Alla Martins och Mariannes efterlevande i två led fick jag träffa där. Tyvärr ses vi alltför sällan. Vi bor på långa avstånd från varandra. Men samhörigheten kändes starkt och generna kan spåras.

Vi önskar nu VILA I FRID MARTIN efter alla kraftmätningar på skidor, cykel och rullskidor. Nu kommer hans namn inte mera att stå med på resultatlistor efter Vasaloppet, Siljan runt osv.

Den sista resultatlistan var årets Vasalopp under Martins 88:e levnadsår.

Vi vet alla att Martin önskade att döden skulle komma så som den kom, under dagliga träningsrundan på cykel.

TACK.

Sensommar.

Den här lilla buketten bjöd min trädgård på i dag.

Vännerna.

Har träffat mina allra trognaste vänner. Vänner i vått och torrt.

Konst i det gröna.

Medlemmarna i vår konstförening FÄRG OCH FORM har flyttat ut i det gröna. Nämligen till hembygdsgården. Jag hittade en mycket mysig plats för min utställning.

Härbret är från 1400-talet. Myggen är födda i år. Konstnären någonstans däremellan.

Dan Andersson-veckan.

Dan Andersson-veckan gick till sin final i söndags. Pristagarinnan Sofia Karlsson hyllades och tackade med att sjunga för oss med sin stämma som är som klart glas.

Men trots allt var för mig höjdpunkten då Byns Mats sjöng KOM OCH STÅ MED MIG VID HAGENS GRINDAR. Dan Anderssons vackraste dikt.

När vi tittar ut över sjön.

Lata dagar med denna utsikt.

Storlom

Efter en skön och god lunch satt vi och blickade ut över Bysjön. Sjön låg helt stilla. Bortre delen av sjön låg svart i skuggan från den höga skogen på andra sidan. Plötsligt såg vi en simmare som målmedvetet simmade rakt fram västerut. Genom det lugna vattnet - svart - stilla- drog simmaren fram en silverglänsande V-form efter sig. Målmedvetenheten var helt uppenbar.

Vart var simmaren på väg????

Ur vassen flera hundra meter framför simmarens ögon kom en hel familj. Mamman först med ungarna efter sig på rak linje. Lika målmedvetet tog sig familjen rakt i möte mot simmaren.

Vad var vi vittne till?? Jo, en glad förening!!!!!!

När fåglarna (jo det var en familj Storlom) möttes - fick vi se en glädjescen. Fåglarna utförde en glädjedans!! De simmade runt,runt en lång stund innan de började öva dykning.

Vad var vi vittne till? En vacker syn var det. Och jag kommer att bevara den i mitt minne. Ett minne som motvikt mot katastroflarm och oro i vår värld som kanske är i förändring.