Klarare ledtråd.

Vi startade i Vansbro och åkte över Nås.
Vi passerade raststället Hafsskinnstjärn.
Stannade en stund för att lära oss att säga namnet på denna spännande plats.
Innan vi kom fram till Lindesnäs tog vi av till höger.

Var har jag varit ?

Byn som jag beskrev i går har samma namn som sjön.
Sjön med de otaliga öarna och holmarna.
Värdparet, som vi besökte, har tidigare bott både i Afrika och USA.
De har alltså sett åtskilliga platser i världen.
Men de valde slutligen denna lilla by.

Vilken by besökte vi ?
Flera svårtydda ledtrådar kommer.

Enslig by.

I dag har jag tillsammans med en god vän besökt
en mycket ensligt belägen
Dala-by.
Cirka tio fast boende har valt att bo och leva sitt liv där.
Lugn, ro.
Vindens stilla sus i de höga träden.
Milsvid utsikt över en sjö med många, många öar och holmar.
I de välskötta gårdarnas trädgårdar stod krokus, snödroppar och påskliljor i enorma mängder.
Alla gårdarna var vända mot den mäktiga sjöutsikten söderut.
Fåglarna frenetiskt sysselsatta med att spela för varandra.
I denna lilla by, flera mil från det som kallas samhälle, har alltså en samling
visa människor
valt att leva sina liv för att tillvarata livets värde.

Var har jag varit, gissa.

Länge sedan.

Nu är det lääänge sedan jag senast skrev på bloggen.
Påsken har passerat. Jag hade besök av tre påsktuppar.

iTrumpetande i skyn.

Nu är svanarna här.
Då menar jag inte Gunde, Marie, Julia och Ferry.
Den svanfamiljen övervintrar i byn.

Jag menar den familj som med högt trumpetande i skyn meddelar att
"Nu är vi här."
De landar på sin vanliga lilla vik i Västerdalälven.

Våren är alltså här, det måste vi nu trots allt tro fastän snön ligger djup.