Dagens promenad.

Dagens vinterpromenad
gav oss trots allt en viss
vårkänsla.
Forsarna har börjat lossa sina band.

Protest.

I ren protest
har jag broderat
en blommande skogsglänta.
Jag protesterar mot den 80 cm djupa snön som ligger över mina egna blommor.

Vinterskog.

Vinterskog har varit motivet
för mitt broderi
eftersom det knappast
existerat något annat runt omkring oss här i Dalarna
på evigheter känns det som.

Brodericirkeln 4

Cirkelledaren
nämligen jag
var för sent ute
med idén att vi skulle brodera hjärtan
lagom till Alla Hjärtans Dag.

Nu har vi ändå broderat hjärtan.
I morgon kommer mina flitiga brodöser säkerligen
till vår träff med de underbaraste skapelser.
Jag ska visa dem i bloggen om jag får konstnärernas tillåtelse.
Här är mitt bidrag.

Far.

Etthundra år
sedan min älskade Far föddes
var det i går.
Vi hyllade minnet så här.

Tidigare på dagen åkte jag till kyrkogården
för att tända ljuset vid Fars grav.
Graven låg stilla under ett djupt orört snötäcke.
Det var så stilla och vackert att jag valde att inte
klampa genom den orörda friden
och göra djupa fula fotspår.

Jag tände i stället ljuset vid huset
som han byggde och som han älskade
och bebodde till sin död.

Brodericirkeln 3

Så här blev det.

Brodericirkeln 2

Pågående uppgift är :
Kompakt och tjockt broderi med grövre garn
än vi mestadels brukar använda.
Kan det här bli någonting ???

Kamratcirkeln 1

Fritt broderi
lockar oss sex entusiaster
som träffas varannan torsdag eftermiddag här hemma hos mig.

Vi broderar på applikationer, vi broderar på målade tyger,
vi broderar landskap, vi broderar blommor
och mycket, mycket mer.
Passande för i dag håller vi faktiskt också på med broderade hjärtan.

så svindlande snabbt...

Minstingen
i vår familj fyller nio år.
En glad och vetgirig kille
som till farmors enorma njutning
gärna kramas och vill sitta nära, nära.
I dag har vi hyllat honom.

Det som göms i snö.

Vi hade en gång ett staket
men det var för längesen
så längesen.

Klicka på bilden.

Mörkrets återkomst.

När man är så orealistiskt optimistisk
att man tror att
"vintern redan fått annat lag"
( som det ungefär är formulerat i gammal ramsa )
då får man sig en snyting.

I morse vaknade vi vid att vara så här insnöade.
Ja, insnöad kan man ju vara på en hel del olika saker,
men nu menar jag i verkligheten.

Tillägg.

I går skrev jag om Farbror Älg.
Vi hade samma promenadstråk, han och jag.
Om Du klickar på gårdagens översta bild ser Du hans stora fotspår
när han vek av från vägen.

I dag är det faktiskt
annat väder.
Solen flörtar med mig i isfläckarna på älven.
Jag delar med mig, varsågod.

Vår stillhet.

Medan den hemska orkanen
härjade över Australien
gick vi i vår del av världen ute på en stillsam skogspromenad.
Vi följde den fina långpromenad som vi ofta tar.

I dag hade också Farbror Älg bitvis tagit samma väg.
Han gick före oss men vi såg honom inte.
Solen lyste upp här och där med sneda strålar.
Vi gick hem med samma stillhet och trygghet i våra sinnen.

Vind i träden.

I dag visar vår termometer
plus 0.5
Det är första gången sedan i november månad.
Visserligen har termometern sin plats vid norrfönstret.
Men att något håller på att hända syns och känns.
Något händer under den is som länge har täckt älven.