Fick just nu besök av en ung pojke, som på ett litet skrivet meddelande talade om att han var döv och samlade pengar för en öronoperation.
Jag frågade honom om han är svensk och fick till svar att han kom från Polen. All kommunikation skedde förstås skriftligt.
Han ville sälja barntavlor. Priset för tavlorna var 150:- kr.
Jag var inte intresserad av tavlorna men ställdes inför en situation, som jag kände som obehaglig.
Pojken såg välvårdad och ärlig ut. Han tog mitt nekande till affär på rätt sätt, plockade ihop de tavlor han visat och stoppade tillbaka dem i sin ryggsäck och gjorde sig beredd att gå.
Det som jag upplevde som obehagligt var osäkerheten om allt var bluff, om jag utsattes för bedrägeri eller om jag stod framför en ung kille som i sitt hemland inte fick hjälp med sitt handikapp.
Jag gav honom 50:- kr som gåva. Han vinkade och gick.
Är det många som gör som jag? Är det lönande att utnyttja godtrogna människor som jag ?
Någonstans i byn stod det naturligtvis en bil parkerad, hur många "döva" satt det i bilen ?
Eller är skillnaderna så stora mellan människa och människa ?
JAG KÄNNER MIG GRUNDLURAD. Vad tycker Du ? Skriv gärna.