Har just mail-at iväg en protest till ett telebolag
där jag känner mig fastsnärjd.
Jag blev uppringd i juli i år och råkade bli fast i en överenskommelse,
som jag genast ångrade.
Inom en timme efteråt försökte jag bli fri --men det var stopp.
Ingen i bolaget visste vem jag talat med och ingen ville ta reda på det heller.
På olika sätt har jag därefter kontaktat firman och meddelat att jag inte vill vara kund.
Ohjälpligt.
I går fick jag ett meddelande att man nu hälsar mig välkommen som kund.
Och meddelar mig mitt kundnummer !!!!!!!!!
Hittills har detta spektakel inte kostat mig annat än min ilska och viss tid här vid datorn, men inte en enda krona.
Vad tycker Ni mina läsare ?
Älskar Ni de glada och trevliga rösterna som ramlar in i örat ?
Kan Ni behålla en artig balans och önska en trevlig dag till den som ringt upp ??
Eller blir Ni, som jag, lätt irriterad
och efteråt ledsen över att man fått lov bli mer eller mindre grinig.
Jag brukar efteråt också känna medlidande för de unga tjejer och killar
som måste tjäna sitt levebröd på att för det mesta uppfattas som påflugna.
Jag kan föreställa mig att det är oerhört jobbiga arbetsskift.
