Klarare ledtråd.

Vi startade i Vansbro och åkte över Nås.
Vi passerade raststället Hafsskinnstjärn.
Stannade en stund för att lära oss att säga namnet på denna spännande plats.
Innan vi kom fram till Lindesnäs tog vi av till höger.

Var har jag varit ?

Byn som jag beskrev i går har samma namn som sjön.
Sjön med de otaliga öarna och holmarna.
Värdparet, som vi besökte, har tidigare bott både i Afrika och USA.
De har alltså sett åtskilliga platser i världen.
Men de valde slutligen denna lilla by.

Vilken by besökte vi ?
Flera svårtydda ledtrådar kommer.

Enslig by.

I dag har jag tillsammans med en god vän besökt
en mycket ensligt belägen
Dala-by.
Cirka tio fast boende har valt att bo och leva sitt liv där.
Lugn, ro.
Vindens stilla sus i de höga träden.
Milsvid utsikt över en sjö med många, många öar och holmar.
I de välskötta gårdarnas trädgårdar stod krokus, snödroppar och påskliljor i enorma mängder.
Alla gårdarna var vända mot den mäktiga sjöutsikten söderut.
Fåglarna frenetiskt sysselsatta med att spela för varandra.
I denna lilla by, flera mil från det som kallas samhälle, har alltså en samling
visa människor
valt att leva sina liv för att tillvarata livets värde.

Var har jag varit, gissa.

Länge sedan.

Nu är det lääänge sedan jag senast skrev på bloggen.
Påsken har passerat. Jag hade besök av tre påsktuppar.

iTrumpetande i skyn.

Nu är svanarna här.
Då menar jag inte Gunde, Marie, Julia och Ferry.
Den svanfamiljen övervintrar i byn.

Jag menar den familj som med högt trumpetande i skyn meddelar att
"Nu är vi här."
De landar på sin vanliga lilla vik i Västerdalälven.

Våren är alltså här, det måste vi nu trots allt tro fastän snön ligger djup.

Nu har hon kommit.

Äntligen har hon kommit. !!!
Hela denna kalla långa vinter har en ensam koltrast uppehållit sig vid vårt fågelbord.
Varje dag har vi ängsligt kollat om den överlevt natten.
Kollat om den överlevt minus 32, minus 34.
Varje ny dag har den otroligt nog funnits där på snödrivan i närheten av nedfallet från fågelbordet.
Den ständiga frågan har varit: "Var har du sovit i natt ? Har du frusit mycket ?"

Vår fågelbok säger att trasten äter insekter, maskar och bär.
Känslan var att matbordet var glest framdukat för den lilla svarta bollen med gul näbb.
Fågelbordets vaktmästare skottade därför fram den frusna gräsmattan under fågelbordet.
I förhoppning att något fastfruset fanns där.
Där satt vår lilla skyddsling dag efter dag, dag efter dag och såg ensam och längtande ut.

Så äntligen i dag !!!
I dag satt plötsligt två artfränder där bredvid vår tappre överlevare.
Det var två hanar. Men vi tror att de hade bud med sig om att den käresta också snart är här.

Spaningen fortsätter.

Skrivet i rött.

På klimatkonferensen i Köpenhamn var faktiskt alla 192 närvarande länderna

överens om att det finns ett problem
och att vi måste göra något åt det.
Så eniga har man aldrig varit om någonting annat.
Vad ska vi kalla det om inte ett fall framåt.!!