Broderi.

Att ta fram ett stycke tyg
att sätta garn i en spännande färg i synålen
att låta nålen vandra utan något förutbestämt mål
-alltså fritt broderi-
är en ren njutning för vissa av oss.

Här visar jag ett prov på ett sådant broderi
som inte har något annat budskap
än att jag njutit när jag lekt med färg och form.

Regnmätning.

Det är fortsatt högt vattenstånd i älven.
Det är fortfarande så högt att jag inte kan ge Er
mina läsare
en bild på byns mätstation.

Men jag vill skriva några rader till en av mina trognaste läsare
Linda i Seattle i WA.

"Linda: det LIMA som jag talar om ligger i ditt och mitt gemensamma
Dalarna
inte i Peru i Syd-Amerika."

Linda är min släkting. Om vi går fyra generationer bakåt i tiden så hittar vi gemensam anfader.
Och då hamnar vi i byn Ilbäcken.

Regnmätning.

Vi har egen regnmätstation här i byn !!!
Den ligger mitt ute i älvfåran.
Den mäter inte hur mycket regn det har fallit här
utan om det har fallit mycket i - säg - Lima.

Stationen består av en stor sten.
När hela stenen är helt försvunnen
då har det regnat mycket i Lima.

Inte så fantastiskt vetenskapligt kan man nog säga
men ändå ---

Ju längre ner stenen befinner sig
ju mer brusar forsen.

Efteråt.

Efter det vackra bröllopet blev flera av oss, som var med,
krassliga.
Flera - däribland bruden - och den som skulle resa till den stora värmen
för att deltaga i det stora kraft, mandoms-och kvinndomsprovet
min bordskavaljer G.
Skada.
Men jag svär mig fri från att vara smittokällan.
Jag tror att de fula bacillerna kommer från de stora Värmlandsskogarna.

Nu är vi emellertid åter på benen
om än litet influelsadarriga .

Bröllop.

Underbart vackert sommarbröllop.
Lina och Tomas vigdes vid älvens strand
nedanför den egna gården.

Därefter drogs de med hästdroska
till Bystugan.

Romantiken glimrade hela dagen i vår lilla by.

Telefonförsäljning.

Har just mail-at iväg en protest till ett telebolag
där jag känner mig fastsnärjd.
Jag blev uppringd i juli i år och råkade bli fast i en överenskommelse,
som jag genast ångrade.
Inom en timme efteråt försökte jag bli fri --men det var stopp.
Ingen i bolaget visste vem jag talat med och ingen ville ta reda på det heller.
På olika sätt har jag därefter kontaktat firman och meddelat att jag inte vill vara kund.
Ohjälpligt.
I går fick jag ett meddelande att man nu hälsar mig välkommen som kund.
Och meddelar mig mitt kundnummer !!!!!!!!!
Hittills har detta spektakel inte kostat mig annat än min ilska och viss tid här vid datorn, men inte en enda krona.

Vad tycker Ni mina läsare ?
Älskar Ni de glada och trevliga rösterna som ramlar in i örat ?
Kan Ni behålla en artig balans och önska en trevlig dag till den som ringt upp ??

Eller blir Ni, som jag, lätt irriterad
och efteråt ledsen över att man fått lov bli mer eller mindre grinig.

Jag brukar efteråt också känna medlidande för de unga tjejer och killar
som måste tjäna sitt levebröd på att för det mesta uppfattas som påflugna.
Jag kan föreställa mig att det är oerhört jobbiga arbetsskift.

Konstrundan i Malung.

Konstnärer och konsthantverkare i Malung
inbjöd till konstrunda.
Hos Mona fick vi i hennes tillfälliga galleri
se denna beslöjade dam,