Det kändes högtidligt att gå skogspromenaden i morse i jungfruligt vit nyfallen snö.
Jag var helt ensam, om jag inte räknar räven, ekorren, skogsmusen och rådjuret. Och
korpen som kraxande högt ovan grantopparna. Mina spår och de små djurens fjät var de enda mönstren i snön.
Tills ett par stora 43-or anslöt!!
Vi följdes en stund.
Tills 43-orna gick rakt fram och jag tog av till vänster.
Härliga texter och härlig promenad.
SvaraRaderaHoppas resan gick bra, idag var ju väglaget inte det bästa.
/S