Oro

I en fin liten bok med

Björn von Rosens dikter i urval

läser jag

"Jag satt i skogen och åt bär.

Långt borta ropade man högt mitt namn.

En fjäril slog sig ner på mina tår

och jag betraktade den mycket noga.

Man fann mig slutligen och bar mig bort.

Jag stretade emot och grät en skvätt.

Sen somnade jag visst. Och jag var hemma."

Björn von Rosen beskriver ett tidigt minne, eller en dröm.

Alla ropar vi nu namnet på en liten ängel - Engla -.

Vi vill alla att hon slutligen skall hittas och föras hem till lugn och ro.