Nya språket.

Kan Ni det nya språket? : 26 sekunder stav till stav. Två norrmän på vallen. Polacken två varv. Det krävs två nollor. Ferry har öppnat spjället. Ekholm fullt liggande. Marit att kombinera gänget i Korea.

Är Ni med ????

Krigets mål.

Israel har flera gånger sagt att de inte ville avsluta kriget förrän målet var nått.
Var målet 1300 döda?

Obama.

I dag ska det alltså ske. Amerika ska få en ny ledare. Många har längtat efter den här dagen.
Många ställer stora förhoppningar, så stora att Barak Obama säkerligen bävar.
I dag blir Amerika också av med den nuvarande. Vilket är störst anledning att glädjas?

Farväl.

Vi tog farväl av John Westas i lördags.

Han fördes till sin sista vila i Äppelbo. Begravningsgudtjänsten hölls i Äppelbo Kyrka.

I den kyrkan har han med sin sång och med fiolspel följt många sockenbor till deras grav och nu hedrades han själv i sin barndoms kyrka där jag tror att han är både döpt och konfirmerad.

I min familj har John betytt mycket. Han ställde självklart upp för oss alla i våra högtidliga sammanhang. Hans vackra sång tröstade oss när morfar och mormor begravdes samt när min bror Åke begravdes. Då hördes hans sång i Järna Kyrka. När jag gifte mig med min Bernt sjöng han för oss i Grängesberg Kyrka.

Jag kände starkt att jag omslöts av Johns värme varhelst jag mötte honom, vilket det var helt appropå, i jobbsammanhang eller i släktsammanhang. Minne från barndomen är när jag fick följa morfar till Äppelbo. Morfar skulle dit i hästaffärer, han tog sitt lilla första barnbarn med sig, kanske för att visa upp henne för släkten. Där träffade jag John och hans bröder. Det var en varm sommardag, morfar och jag åkte tåg och jag var väldigt blyg.

Känslor av värme och tillhörighet är viktiga känslor. Jag kände det tillsammans med Johns efterlämnade familj i lördags, men blandat naturligtvis med tomhet och vanmakt och tyngd i hjärtat.

Frysen gav upp.

Reste till Göteborg på nyårets andra dag. Solig och fin resa. Varmare ju längre söderut vi kom, vilket ju låter ganska riktigt och bra , jag menar i dessa klimat-förändrings-tider. Bekymmerslöst mådde vi gott hos barn och barnbarn. Tills vi ringde hem till grannen och fick veta att det där hemma var minus 27. Det var inte tal om att förlänga vistelsen. Vi ville hem till vår timmerstuga. Jodå, vissa glödlampor gimmade svagt, frysarna och kylskåpet hade gett upp.

- Men snart knastrade det i två kaminer och det var mysigt att vara hemma.

Borta bra, men hemma bäst.

GOTT NYTT ÅR

Ett nytt år ligger framför oss med oskrivna dagboksblad.

Det är inte mycket jag kan råda över, men mina önskningar är många.

Framför allt: Slut på krig och nöd. Efter den önskningen behövs egentligen inga fler !!!!

Men om - så önskar jag få läsare på min blogg och hälsningar från Er då och då.

Lev väl alla vänner.