Farväl.

Vi tog farväl av John Westas i lördags.

Han fördes till sin sista vila i Äppelbo. Begravningsgudtjänsten hölls i Äppelbo Kyrka.

I den kyrkan har han med sin sång och med fiolspel följt många sockenbor till deras grav och nu hedrades han själv i sin barndoms kyrka där jag tror att han är både döpt och konfirmerad.

I min familj har John betytt mycket. Han ställde självklart upp för oss alla i våra högtidliga sammanhang. Hans vackra sång tröstade oss när morfar och mormor begravdes samt när min bror Åke begravdes. Då hördes hans sång i Järna Kyrka. När jag gifte mig med min Bernt sjöng han för oss i Grängesberg Kyrka.

Jag kände starkt att jag omslöts av Johns värme varhelst jag mötte honom, vilket det var helt appropå, i jobbsammanhang eller i släktsammanhang. Minne från barndomen är när jag fick följa morfar till Äppelbo. Morfar skulle dit i hästaffärer, han tog sitt lilla första barnbarn med sig, kanske för att visa upp henne för släkten. Där träffade jag John och hans bröder. Det var en varm sommardag, morfar och jag åkte tåg och jag var väldigt blyg.

Känslor av värme och tillhörighet är viktiga känslor. Jag kände det tillsammans med Johns efterlämnade familj i lördags, men blandat naturligtvis med tomhet och vanmakt och tyngd i hjärtat.