Brodericirkeln började i dag försiktigt med raka stygn och korsstygn.Vi åstadkom ett grönt landskap, en havsstrand, en solnedgång och en skir
ängel av vit sytråd.
Visserligen blev inte allt klart. Jag är rädd för att fem brodöser sitter uppe till
sent i natt och knåpar vidare. I den stämningen skildes vi nämligen.
Så skönt det verkar att kunna sätta fingrarna i ett sånt vackert projekt. Mina stelbenta tjockisar till fingrar mår nog bäst av tapetsering, grovmåleri eller spadtag i trädgården. Tyvärr blir det inte lika vackert som det ni gör i er cirkel!!
SvaraRaderaÖnskar att jag hade tålamod att brodera - jag vill helst att det handarbete jag gör ska vara klart på momangen ...
SvaraRaderaOch så undrar jag om ni sett vindsnurrorna jag surrade om? Jag har inte sett dem sen - var det en hägring?!