Häktet.

Jag skrev i torsdags att jag skulle avslöja hur vi kom på Häktet.

Vi var alltså på en fredlig studieresa. !!!

Plötsligt förde vår chaufför oss ut på Långholmen. Målet var vandrarhemmet HÄKTET.

Även om man kan förstå att renoveringen har varit genomgripande så var atmosfären kvar.

Den satt i väggarna.

Jag kände starkt det lidande som varit där. All orättvisa. Allt lidande och orättvisa som för de intagna varit grundat i fattigdom och det omöjliga i att kunna göra något åt sin situation. Känslan av total hjälplöshet inför att livet tagit den här vändningen.

Jag kände faktiskt tyngden på mina axlar och hörde suckarna i korridorerna.

Att därifrån nästa dag åka till Stockholms slott och där få guidning och visning av överdådet var åtminstone för mig en kullerbytta som jag fortfarande rullar runt i.

Det var dock hälsosamt att sakta vandra genom barockträdgården vid Drottningholm i sällskap av mina studiekamrater och särskilt i sällskap av Bengt som delade med sig av sina enorma kunskaper i biologi. Spännande att höra honom berätta om hur de minsta kryp har makt över barockträdgårdens stora hundraåriga ekar.

Hem kom vi till blommande Paradisäppelträd.