Under de senaste dagarna har jag och en släkting till mig boende i Seattle i USA etablerat en kontakt via bloggen. Hennes namn är Linda. Vi har träffats i verkligheten en gång när hon och hennes man Tom år 2006 gjorde en lång resa i Sverige och Norge för att söka sina rötter.
Därefter har Linda skrivit till mig varje jul, vilket glatt mig mycket. Men jag har skamligt nog inte svarat. Att jag inte svarat har berott på att jag tycker att det är svårt att skriva på engelska.
När jag i hennes senaste brev hittade namnet på hennes blogg, var det lättare.
Vi har över det långa avståndet hittat varandra igen, så roligt. Nu läser vi varandras blogg dagligen.
Namnet till hennes blogg ser Du till höger på min startsida. Linda letters.
Linda ses med sitt stora, varma leende längst upp till vänster på fotot på hennes startsida.
Nu har jag t.o.m. skrivit mail till henne, som hon säger att hon läser easy. Kanske är min skriv-engelska trots allt användbar.
Här sänder jag en bild på Dalarnas landskapsblomma till henne. Väl bekomme Linda.
Inga-Britt, I just used Google translator to read your blog. What a wonderful tool!
SvaraRaderaThank you for writing about me. I am having so much fun connecting with you and part of my family homeland. It's almost like I was there in Dala-Jarna again!
Oh, I forgot, thank you for the flower! Here we call those harebells, a kind of wild companula. I love them. Of course I'm crazy about all flowers, and especially wild flowers.
SvaraRadera