Mardrömsdagar.

En olycka kommer sällan ensam. Nu ska jag beklaga mig.
Förra veckan kämpade vi oss igenom de där dagarna när årets förkylning gav oss näsdropp, heshet och kraftlöshet i nämnd ordning. Vi var inne i perioden då det hela hade kulminerat långt ner i lungorna när vi på fredag kl. 16.00 upptäcker att det bubblar och stånkar i avloppet. Duschvattnet rinner inte bort utan ligger kvar och täcker till slut fötterna. Vattnet i toaletterna ligger kvar efter spolning. VI HAR STOPP I AVLOPPET !!!!
Klockan är som sagt 16.00 fredag eftermiddag. Det känns som om något väntat till precis den här tidpunkten då hantverkare och sådant folk gått hem till välbehövlig veckoslutsvila.
Nu är goda råd dyra och goda vänner mycket viktiga. Bosse jobbar med rensband men når bara fram till en ispropp belägen under garagenedfarten. Byggfirma med jourbemanning kontaktas men det visar sig att tjänstgörande rörarbetaren fått feber och blivit sängliggande.
Allmänna toaletter och goda vänners toaletter anlitas. Grannen kommer in med en mobil toalett som inköpts för förra generationens behov.
På något sätt drar sig tiden fram till måndag. På måndag får vi kontakt med en slambil --- som inte kan komma förrän på tisdag.
Tisdag morgon upplever vi äntligen det ljuvliga ljudet av PROPPEN UR OCH RENA RÖR.

Solen skiner, allt är över. Vi pustar ut. Det droppar från överfulla takrännor och solen värmer mig när jag ömsom går ut och njuter och ömsom sitter inne vid solfönstret med mitt broderi. Då hör jag ett regelbundet droppande bredvid mig. Var kommer ljudet ifrån ? Paniken är nära när jag ser vattendroppar på flera ställen i taket vid öppna spisen och över fönstret.
Kontakt med byggfirman igen, som på momangen kommer med två flinka snöskottare.
Smält snö dagtid - isknölar nattetid - har lett vatten bakåt under tegel och annan takbeklädnad. Allt kan tydligen hända innan denna extrema vinter lämnat oss.

Men nu är taken rena och soltorkade. Törs man tro att allt är över ???????????