Cirkelledaren nämligen jag var för sent ute med idén att vi skulle brodera hjärtan lagom till Alla Hjärtans Dag.
Nu har vi ändå broderat hjärtan. I morgon kommer mina flitiga brodöser säkerligen till vår träff med de underbaraste skapelser. Jag ska visa dem i bloggen om jag får konstnärernas tillåtelse. Här är mitt bidrag.
Etthundra år sedan min älskade Far föddes var det i går. Vi hyllade minnet så här.
Tidigare på dagen åkte jag till kyrkogården för att tända ljuset vid Fars grav. Graven låg stilla under ett djupt orört snötäcke. Det var så stilla och vackert att jag valde att inte klampa genom den orörda friden och göra djupa fula fotspår.
Jag tände i stället ljuset vid huset som han byggde och som han älskade och bebodde till sin död.
Fritt broderi lockar oss sex entusiaster som träffas varannan torsdag eftermiddag här hemma hos mig.
Vi broderar på applikationer, vi broderar på målade tyger, vi broderar landskap, vi broderar blommor och mycket, mycket mer. Passande för i dag håller vi faktiskt också på med broderade hjärtan.
Minstingen i vår familj fyller nio år. En glad och vetgirig kille som till farmors enorma njutning gärna kramas och vill sitta nära, nära. I dag har vi hyllat honom.
När man är så orealistiskt optimistisk att man tror att "vintern redan fått annat lag" ( som det ungefär är formulerat i gammal ramsa ) då får man sig en snyting.
I morse vaknade vi vid att vara så här insnöade. Ja, insnöad kan man ju vara på en hel del olika saker, men nu menar jag i verkligheten.
I går skrev jag om Farbror Älg. Vi hade samma promenadstråk, han och jag. Om Du klickar på gårdagens översta bild ser Du hans stora fotspår när han vek av från vägen.
I dag är det faktiskt annat väder. Solen flörtar med mig i isfläckarna på älven. Jag delar med mig, varsågod.
Medan den hemska orkanen härjade över Australien gick vi i vår del av världen ute på en stillsam skogspromenad. Vi följde den fina långpromenad som vi ofta tar.
I dag hade också Farbror Älg bitvis tagit samma väg. Han gick före oss men vi såg honom inte. Solen lyste upp här och där med sneda strålar. Vi gick hem med samma stillhet och trygghet i våra sinnen.
I dag visar vår termometer plus 0.5 Det är första gången sedan i november månad. Visserligen har termometern sin plats vid norrfönstret. Men att något håller på att hända syns och känns. Något händer under den is som länge har täckt älven.