Far.

Etthundra år
sedan min älskade Far föddes
var det i går.
Vi hyllade minnet så här.

Tidigare på dagen åkte jag till kyrkogården
för att tända ljuset vid Fars grav.
Graven låg stilla under ett djupt orört snötäcke.
Det var så stilla och vackert att jag valde att inte
klampa genom den orörda friden
och göra djupa fula fotspår.

Jag tände i stället ljuset vid huset
som han byggde och som han älskade
och bebodde till sin död.