Knarrande promenad.

En promenad trots allt. Knarr under både skor och stavar.
Minus 21 grader.

Att skriva.

I centralorten har vi bildat en grupp som ska lära sig skriva. En skrivarkurs.
Vid första sammankomsten skulle vi skriva en berättelse i fyra meningar.
Så..nu mina kära läsare ska jag begå min litterära debut.:

Väckarklockan ringer.
I dag har jag bakdag.
Men jag vänder mig och drar det varma täcket över axeln.
Förresten har jag glömt köpa jäst.

Nu väntar jag på litteraturpris av något slag.

Tjuvar.

Det stora oskuldsfulla lugnat är brutet.
Fula äckliga tjuvar har brutit sig in fönstervägen till vår granne.
När sonen kom hem från skolan var det kallt inne. Sönderslaget fönster, genomsökt i hela huset.
Mammas guldsmycken med alla fina minnen borta. Pappas värdefulla utmärkelser i guldvalör var borta.
Men på något sätt är jag glad för att sonen slapp möta fulingarna, de hade givit sig av för bara en kort stund sedan när han kom hem.
Blåögt har vi hittills trott att vår byväg var långt borta från ondska. Vi har trott att på vår väg skulle bara färdas ärlighet och sparkstöttingar.

Nya Nyttigheter.

Jag har inte skrivit på bloggen på några dagar.
Men jag har inte varit sysslolös.
Tvärtom har jag enligt min egen filosofi varit nyttig och snäll mot livet.

Inget ont som inte.....

Den långvariga kylan har för mig inneburit att jag gärna varit inne i värmen.
Men jag har inte varit sysslolös - det är ju svårt att inte ha något för händer.
Man kan ju diskutera nyttan förstås. Jag hävdar dock med bestämdhet att
skapande stunder är viktiga - mycket viktiga - för hälsa och framför allt för
livskvalitet.
Man ska naturligtvis inte vänta eller fordra stora konstverk - i så fall har man
missat det som jag predikar. Man ska vara nöjd med att konstatera
"så här blev det den här gången".

Jag tänkte

Jag tänkte på snöflingor -
men så här ser de ju inte ut....

Mildare väder.

I dag äntligen väder så det var njutningsfullt att gå ut på promenad.
Vi valde att gå till den gamla kvarnen.
Kvarnen används numera som sommardusch. Men i dag var det inte tal om dusch.
Det var så igenfruset att vi inte ens kunde se något vatten.
Men vattnet hördes under de tjocka ismassorna.

Broderi med varmare färg.

Kaminerna håller vi brinnande.
Broderiet försöker jag också hålla brinnande.
Längtar efter värmen.

Rosa luft.

I dag råkade jag säga minus 19 grader varmt.
Men egentligen inte så fel efter en två-veckors period med runt minus 29 varje dag.
Luften är rosafärgad så här på kvällen.

Vitt på vitt.

Vad ska man välja för färg när solen gnistrar i vitt, vitt vitt.
Det blev vitt på vitt i dag naturligtvis.






Klicka på bilden för att överhuvudtaget se något.




.

Igenfruset.

Nu ligger älven helt igenfrusen.
Det eviga bruset från vattnet hörs nu dämpat och instängt.
I dag ligger ett lock av moln över min vackra utsikt.
Kanske är det tecken på att kylan kommer att dämpas något ?

Sticker inte ut näsan.

I dag är det så kallt så jag sticker inte ut näsan -
-bara kameran.

Rosenkavaljeren.

Den opera som vi såg under direktsändning från Metropolitan var som alla förstår Richard Straus Rosenkavaljeren. Den fantastiska tekniken gör att vi kan se en föreställning som spelas på Metropolitan samtidigt här i Vansbro.
Vi damer fick alla en ros påpassligt skänkta av en blomsterhandel här. Tack Mikael och Robert.
Här ser ni min ros.

Kontakt med släkten.

Under de senaste dagarna har jag och en släkting till mig boende i Seattle i USA etablerat en kontakt via bloggen. Hennes namn är Linda. Vi har träffats i verkligheten en gång när hon och hennes man Tom år 2006 gjorde en lång resa i Sverige och Norge för att söka sina rötter.
Därefter har Linda skrivit till mig varje jul, vilket glatt mig mycket. Men jag har skamligt nog inte svarat. Att jag inte svarat har berott på att jag tycker att det är svårt att skriva på engelska.
När jag i hennes senaste brev hittade namnet på hennes blogg, var det lättare.
Vi har över det långa avståndet hittat varandra igen, så roligt. Nu läser vi varandras blogg dagligen.
Namnet till hennes blogg ser Du till höger på min startsida. Linda letters.
Linda ses med sitt stora, varma leende längst upp till vänster på fotot på hennes startsida.
Nu har jag t.o.m. skrivit mail till henne, som hon säger att hon läser easy. Kanske är min skriv-engelska trots allt användbar.
Här sänder jag en bild på Dalarnas landskapsblomma till henne. Väl bekomme Linda.

Värmestugan.

Här flyger massor av småfåglar in och ut.
Här värmer de sig troligen nattetid.
Jag är glad att få bjuda på ett natthärbärge, som jag tror är torrt,
varmt och komfortabelt.

Fortfarande Sibirien.

I går var jag och Tarja på Met. Vi var alltså Metropolitan !!!! Tro det eller ej, du kan välja.

Vi såg när Octacian som ombud för en kärlekskrank Ochs skulle lämna ett tecken på frieri i form av en silverros till den unga Sophie. Det gick på tok- han blev själv kär i den blivande bruden.
Men efter att vi fått insikt om allt från svek, bigami, duell, melankoli över åldrandet m.m. slutar det naturligtvis med att de unga tu får varandra.
Vacker musik, vackra människor och oerhört vackra kläder var behållningen.

Men salongen var kall. Det var så kallt att när publiken kom tillbaka efter första paus hade de flesta ytterkläderna på.

Tarja och jag blev tack och lov hämtade med en varm bil av "min riddare.''

I dag kliver vi åter in i en Sibirienbister verklighet. Minus 32.4 grader Celsius.

Kallast på Mitten.

Kallast på mitten säger TV-hallåan med ett trevligt leende.
Ja, nog har hon rätt !! Minus 34,5 Celsius i natt.
Hur överlever småfåglarna kan man undra. Men faktum är att de dyker upp vid matbordet varje morgon. Var kurar de ihop sig om nätterna ? Hoppas att det är kring skorstenen, för den är numera varm, dag som natt.
Jag ger er åter en bild från mitt vardagsrumsfönster.
Jag har gått en LITEN PROMENAD. Promenaden kan helt enkelt inte bli lång.
Man måste andas genom näsan. Om man andas genom munnen kommer hostan.

Fritt broderi.

Nu ska jag berätta för er vad fritt broderi är för någonting. Och jag börjar på 40-talet.

För min mormor Stina var läsning det största. Hon hade inte tillgång till så många böcker, men för varje år unnade hon sig en prenumeration på en veckotidning som hette TRIUMF.
Namnet skulle förmodligen uttalas Triúmf, men mormor kallade alltid tidningen Trí´umf.
Den kom i postlådan på torsdagarna. Tidningen var i dagstidningsformat och fyra sidor stor, ev. åtta. Innehållet var snälla och uppbyggliga små noveller och notiser.

När korna var mjölkade, lagården mockad, korna stillade, mjölken silad och separerad, när alla i familjen fått kvällsmat och kvällsdisken var diskad, lade mormor en duk på det rentorkade bordet.
När allt detta var gjort lade sig kvällsfriden och då äntligen kunde mormor sätta sig med glasögonen på näsan och öppna tidningen. Hon hade den egna stunden.

Nå, vad har nu detta med Fritt Broderi att göra ? Jo, jag tror att alla Ni som ägnar er åt den sortens njutning förstår vad jag menar.

Egen stund, eget skapande, inga krav. Bara du och din fantasi. Hitta på något, ingenting är fel.

Hemlighet.

För Dig, min speciella läsare ska jag nu avslöja en hemlighet.:

Gå tillbaka här på min blogg till den 31 december anno 2009 och tryck på den dubbla bilden så ska Du min speciella vän - och bara Du - få en överraskning från mig.
Lev väl och ha det bra.

Extra utsändning.

En armé på cirka 2000 jägare utrustade med kikarförsedda bössor drog i dag på morgonen ut för att befria oss från nio stycken ulvar.
Mandom mod och morska män !!!!

Fågelstugan.

Bara en liten stund efter att jag skrivit om mina bekymmer med att Domherrarna inte visat sig på länge, kom tre herrar och de hade alla sina fruar med sig. Det var en lättnad.

Gott Nytt År